Presentation

Jag heter Päivi Nietosvaara och jag bor med min man Tapio Nietosvaara i Egentliga Finland, Kiikala. Min mans huvudsyssla är att sköta om djuren och gården och jag jobbar på vardagen utanför gården. Jag är glad att jag ändå får distans-arbeta ett par dagar i veckan, som är mycket givande och effektivt. På min fritid hjälper jag i mån av möjlighet med att sköta fåren och med alla de andra sysslorna som finns på gården. Och såklart tränar jag med hundarna bl.a. i vallning.

Vi har ung. 240 tackor, av vilka de flesta är av rasen texel. En del av tackorna är korsningar, men så småningom går vi mot mera och mera texel i rasvalet. Ett par Finull har vi också av vilka jag använder ullen för att tova och till andra handarbeten. Våren är alltid en mycket bråd tid, för det är då som tackorna lammar. Lamningen måste övervakas väl, så att man vid behov kan hjälpa i svåra fall eller andra problem som kan uppstå.

En såhär stor fårflock skulle vara omöjlig att kontrollera utan otrolig skickliga och alltid lika ivriga vallhundar. Sådana har vi fyra stycken av och alla är de Border collies. Border collie är absolut den bästa rasen för vallning. Få bokförare har överlopps tid att slösa på att träna hundar, så hunden måste vara lättlärd och dess naturliga vallegenskaper mycket starka. Border collien är just en sådan hund. Den blir en mycket nyttig hjälpreda med ganska lite arbete, och vill man satsa på skolningen så betalar sig mödan mångfaldigt tillbaka.

Före Millas olycka hann hon föda nio fina valpar till värden.  Jag gick en uppfödarkurs före detta och fick sålunda också ett kennelnamn, som är Mustan Magian (Svart Magi). Med detta kennelnamn har jag då fött upp hela en kull år 1982. Från denna valpkull fick jag en tikvalp returnerad, Tilkku (Mustan Magian Matilda) var hennes namn. Hon var 18 månader gammal då hon kom tillbaka, totalt utan fasoner, och hon var inte rumsren. Tilkku visade sig dock vara en mycket utmärkt hund. Skolningen av henne fortskräd bra och jag fick henne till brukschampion i sök. Jag tävlade med henne också i lydnadsprov och tränade i viss mån också på ruinerna. Vi deltog i FM (sök) tre gånger och placerade oss 4., 6. och 10. I tillägg till detta var hon också Finsk rasmästare år 1989. Tyvärr tog Tilkkus karriär slut när den var som bäst, hon insjuknade i leukemi som förde henne snabbt till graven.

Vid dethär laget hade jag fått nog av sjuka hundar och speciellt nog av skyddsträningen, som enligt min åsikt är förargligt ofta enbart djurplågeri. Jag gjorde mig av med all skyddsutrustning och skaffade som följande hund en border collie. Matti (Tending Mack The Knife) flyttade till mig på hösten 1999. Nu kan jag säga, att jag har hittat min ras. Jag älskar denna lilla svartvita hunds temperament, livlighet, nerver av stål och energi. Matti ger aldrig upp. Så trött är han aldrig att han inte skulle vara färdig för en valltur, sökträning eller lydnadsträning. När man tränar med Matti kan man bara inte bli annat än glad. Han lärde sig det som behövs för lydnadsprovet på nolltid och är ju redan Finsk Lydnadschampion. Inom sök började vi tävla 2003 och Matti gick med utmärkta poäng raka vägen till vinnarklass (klass III) och blev brukschampion i Finska Mästerskapet 2004. Till råga på allt vann han också FM-Guld i sök det året. Vallning är kanske den roligaste grenen att träna. I denna gren har Matti också visat sig vara sin vikt värd i guld. De egentliga arbetsuppgifterna utför han alltid hundra procentigt. I tillägg till detta har han funkat riktigt fint i de få tävlingar vi deltagit. På hösten 2003 blev Matti Vallhundsföreningens Junior FM-tävlingens silvermedaljör, med bara två poängs skillnad till vinnaren. Nu hoppas jag bara att de kommande åren fortsätter på samma sätt utan skador, för då finns det inget att klaga på.

Nykomlingen i hundflocken är Rita (Knutstas Rita). Rita har visat sig vara en valp med starkt lynne. Med andra ord får man vad man beställer. Jag gillar verkligen självsäkra och starka hundar, eftersom de klarar av de arbeten som vi har här för dem. Skolningsskedet är lite jobbigare, men så kan man också använda hunden i mycket mer krävande arbeten, när den inte genast sätter ”tassen” i munnen. Ritas skolning har kommit igång bra. Som 2 årig kan hon balansera fåren till föraren, fösa dem lugnt samt vända fint och jag har tränat fråndrivning med henne och hon gör det bestämt. Rita har klarat Finska Vallhundklubbens vallningstest som motsvarar Sveriges Gk Vallh titeln. Mera om våra hundar kan man läsa bakom Hundar-knappen.